#0029
Du har givit till mig ett sinne så smått
och sätter till mig ditt hopp
Du kallar på mig mellan stjärnorna
i en öppning bland alla moln
I jordens doft och trädens löv,
I älvarnas lopp och himmelens blå
Bunden är jag till hand och fot
av all denna attraktionen
Jag vet att du står mig väldigt när,
Så varför min vän kallar du så fjärnt
Säj mig kan jag verkligen se dig
med mitt blotta öga
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.